Idag är jag extra tacksam över fina vovven. Det var inte så lockande att kliva upp ur sängen med en hysteriskt krampande rygg. Men med en hund som ska ut finns inte mycket att välja på och jag blir både gladare och får mindre ont efter en morgonpromenad. Att lilla fröken skuttar upp på snöhögar för att dela ut pussar gör det inte sämre.
Jag läste i tidningen att fyrverkerierna i hamnen på nyårsafton kostar 140 000. Fullständigt skamligt att elda upp så mycket pengar! Det borde finnas mycket bättre saker att lägga pengar på.
Jag skulle önska att kommunen var tillräckligt modig för att sätta stopp för dylikt firande av omtanke om alla djur som far illa av allt smällande. Det finns andra sätt att fira in det nya året på.
Fröken C är tack och lov inte skotträdd men jag lider med alla andra rädda djur och människor.

I 2012 års nyordslista från språkinstitutet finns ordet läshund med. Roligt och ett tecken på att det börjar hända saker. De positiva effekter som hundar kan ha i olika sammanhang uppmärksammas allt oftare, mycket glädjande och jag hoppas att utvecklingen fortsätter.
Det har varit ett mycket bra år för tibben och mig. Vi har gjort en himla många roliga saker!

smakar på snöflingor

Godisträd

Julklappsöppning

En crazy pingvin!

En lugn och skön julhelg har vi haft. På julafton blev det ordentlig aktivering av tibbenosen med både godissök i snö och ett godisträd.
På julafton försöker jag alltid hitta på en extra kul och påhittig promenad. Det brukar sluta med att även jag är snöig från topp till tå. Pga allergi så kan tyvärr inte C följa med på julfirande men efter att vi har hittat på en massa hyss så är hon fullt nöjd med att stanna hemma i soffan. Att det känns värre att lämna henne på julafton är ju bara min upplevelse, inte hennes. Så nöjd med sin dag var hon att hon inte orkade kliva upp för att öppna sina julklappar :)
Klappöppning blev det i stället på juldagen, en lämplig sysselsättning en dag när man är lite seg. Lilla fröken blev glad över klapparna.
På julafton såg jag en fin liten dokumentär om en flatte-valp, en menig fastnade hos mig:
Jag har visat dig världen, du har berikat min!
Fint sagt och det sammanfattar livet med hund.

God Jul!

Önskar prinsessan Carla och jag!

Tibben tar julen med ro som synes, rätt inställning eller hur?

Julshoppning

Polkagrisben :)

i tisdags hade vi en semesterdag tibben och jag. Matte skulle ut på skojigheter (människogrejer) på kvällen och då måste prinsessan få göra nåt kul på dagen. Rättvist ska det vara!
Vi passade på att hälsa på fröken L på hennes "jobbdag" i en av få butiker där fyrbenta vänner är välkomna. Lite mat till förmånligt pris inhandlades och såklart julgodis! Inte blev det sämre av att fröken L var frikostig med karameller heller!
Inte en Glas-sko men julröda tossor införskaffades också då vi hittade en modell som satt bra.
Efter viss tvekan fick prinsessan fart på tassarna under glada tillrop från både matte och fröken.
Förhoppningsvis blir det nu mindre av köldkramper i vinter.
En liten tupplur hann vi med innan en extra lång promenad på eftermiddagen.
Fröken C var nöjd med att stanna hemma och vila medan matte tillbringade kvällen på konsert.
Liten trött hund förstod däremot inte varför hon skulle gå ut mitt på natten när matte kom hem.
Mycket onödigt tyckte hon :)

Nu ser vi fram emot en härlig julledighet med promenosar och soffmys!
Lady & Lufsen är inbokad på annandagen, kan inte påminna mig att jag har sett hela filmen förut.

Titta vad jag hittade!

Min orkidé har fått knoppar, helt otroligt med tanke på att jag inte precis har gröna fingrar.
Trist väder idag med men inte kallt. Intressant morgonpromenad då det inte är så välskottat överallt.
Klättra över snövallar kanske blir den nya vintersporten?
Tibben har fått sitt vanliga söndagsspa och roat sig med aktiveringsburken fylld med lite julkarameller. Fick tips i morse om minkoljespray till pälsen för att minska mängden snö som följer med i pälsen när det är mildväder som idag. Kanske värt att prova.

Ett tag sen sist

Det blir inte mycket gjort nu så vi har inte så mycket att förtälja. Det känns inte helt tryggt att vara utomhus när det snöar och blåser från alla håll. Inte är det kanske så kul heller.
Fröken Carla får välja själv hur länge hon vill vara ute. För henne blir det ju lite jobbigt att gå även en kortare runda eftersom snön når henne till magen. Skönt i alla fall att det inte är så kallt.
Tossorna är testade och verkar hjälpa mot köldkramperna så vi får väl införskaffa egna. Årets pärs är över och alla julklappar är inhandlade. Kul att ge bort men för mig som trivs bäst på en stubbe i skogen är det ingen höjdare att trängas i julhandeln.
Firar att det är över för i år med choklad och vin till kvällens avsnitt av Downton.

Tibbetassar...

Carla tycker att det är väldigt skönt att det har blivit lite mindre kallt. Hon har haft väldiga besvär med köldkramper och då är det inte kul att vara ute. I förrgår kunde vi äntligen ta en riktig promenad igen och det var härligt att se tibben nosa, gräva och busa i snön. Hon ville helst inte gå in igen!
Tyst och lugnt blir det också av all snö, mysigt tycker vi! Igår hade vi besök av herr F som lämnade sina tossor som Carla ska få prova för att se om det hjälper mot tasskramperna. Mycket snällt av F!
Vi provade lite försiktigt med mycket uppmuntran och skoj och efter ett tag gick det riktigt bra även om rörelsemönstret blev lite udda...

Dagens andra försök...

Prinsessa med snö på nosen

Tomten i mitten är ny för året!

att ta sig ut gick lättare, tibben går gärna i mina fotspår. Hon är inte dum... då blir det lättare för korta ben. Jag föredrar ändå att ha henne framför och nu kan jag faktiskt kommendera henne dit. I alla fall där det är någorlunda framkomligt. Världen är vidunderligt vit och härlig även om det kom lite väl mycket på en gång!
I år har jag nog slagit rekord i julpynt med tomtar både här och där, ljusstakar och tom julduk minsann! Jag gjorde allt färdigt innan promenaden och nog är det lite mysigare att komma hem när det luktar nystädat och man välkomnas av en tomte...

Snön faller...

Köksfönstret ifjol, idag ser man ingenting!

Klev ut i en halvmeter snö i morse... stackars Carla försvann helt och önskar sig längre ben i julklapp.
Lätt panik eftersom lilla fröken behövde gå på toa. Att plumsa i snön med dålig balans är ju ingen höjdare och för en liten hund med korta ben går det inte så lätt heller. Lyckades trampa upp en liten stig jämte huset men väluppfostrade hundar går inte på toa så nära hemmet! Det löste sig med hjälp av snäll vicevärd som lånade ut en arm att hålla i så att C kunde få lifta på min andra arm. När tibben gjort det hon skulle så fick vi hjälp tillbaka. Idag blir det till att göra julfint inne i väntan på att traktorn kommer och skottar ut oss. Ser förresten knappt ut heller eftersom takfönstren är täckta av snö. Igloo-känsla!

Våga vägra kvällspromenad!

Ja, så tycker tibben som inte ens behagade infinna sig i hallen för påklädning av regnjacka.
Det hjälpte inte hur mycket jag än lovade att vi bara skulle ta en kort tur på damrummet.
Vill INTE sa tibben. Efter en lång stunds väntan fick jag ta till det tunga artilleriet ;) HIT.
Med en uppsyn som om hon var på väg till giljotinen kom hon smygande...
På med kläder och sele och ut. Vid porten blev det tvärnit igen sen kikade hon ut och backade in i trapphuset. Efter viss övertalning kom vi till bron, fortfarande under tak. Mer övertalning å så kom vi 10 m och där gick hon på damernas. Lite fart blev det sen så jag tänkte att hurra, nu får vi en liten promenad, men icke! Ny tvärnit. Då gav jag upp. Ser liksom ingen anledning att tvinga en högst ovillig hund runt kvällsrundan, i blåst och regn bara för att man "ska" gå en kvällspromenad.
Inte kul för nån av oss och eftersom vi var på aktiv promenad och fikakväll igår så är det ingen större fara om vi vilar. Behöver jag tillägga att hon har bäddat ner sig i duntäcket?

"Kunskap är en process, inte ett tillstånd"

läste citatet på en facebook-sida. Mycket klokt!

Bäst just nu...

är ljudet av Carla som snusar/snarkar i soffan. Det låter som att hon sover otroligt gott :)

I morse blev jag kallad jänta(!) när vi var ute på promenad. Vet inte om jag ska ta det som en komplimang. Karl´n som sa det är nog inte så mycket äldre än mig tror jag. Det är förresten samma man som inte begrep varför pilska taxhanen inte ville komma på inkallning när han träffat höglöpande tibbeprinsessan. Idag hade han "bara" med sig två lösa jack russels, jag fann det olämpligt att gå närmare dessa lösa vovvar så jag stannade och väntade. Då upplyste han "jäntan" om att det gick bra att gå vidare. Jag valde att stå kvar...
Lite stumt känns det i låren efter gårdagens utflykt och tibben får en vilodag så att vi orkar med en aktiv promenad och fikakväll i morgon.
Förmiddagen har vi ägnat åt att borsta skog ur pälsen, borsta tänder och göra prinsessan riktigt snygg.

Idag ignorerade vi gnällig kropp och grinigt väder och pyntade dagen med en utflykt tillsammans med bästa varghundsväninnan.
Denna gång valde vi ett nytt utflyktsmål, nämligen Hulistugan dit ingen av oss varit förut.
När vi satte oss i bilen Carla och jag möttes vi av ljudet från en viftande varghundssvans.
Dagens första lyckopiller!
Med ryggsäcken full av fika knatade vi iväg, lite regn i början men det slutade snart. Det var i alla fall tillräckligt för att tibben skulle få fina krusiga öron :)
Trevliga gångstigar att gå på, lagom med backar. Två bänkar hittade vi som kändes lämpliga till fikapaus. De var inte helt lättillgängliga men varför göra det enkelt för sig när man kan göra det spännande? Lätt utmattade lår och vadmuskler senare var jag glad att jag hade den stora chokladtermosen med...
Prinsessan var väldigt nöjd med att jag inte hade glömt fikat denna gång ;)
Intressant är att jag har en ganska snabb återhämtning numera. Efter en halvtimmes fikapaus är jag i form igen. Struntar dock i disk och tvätt idag, Carla som för tillfället snarkar i soffan lär nöja sig med en toarunda och lördagsgodis ikväll. I afton glögg!

En alldeles egen...

pall har tibben fått! Återstår att få den godkänd av lilla prinsessan. Tanken är att hon så småningom ska kunna hoppa upp själv för att bli påklädd. Än så länge klickar vi för att framtassarna kommer upp men snart så...kanske, inget är säkert med en bestämd dam :)

"Most owners will agree that owning a tibetan spaniel is very much a matter of being owned by their dog, and not the other way around"

ovanstående är hämtat från Tibetan Spaniel av Juliette Cunliffe.
Jag kan inte annat än att instämma!

Ny promenadkompis

Benji

Idag tog vi med oss Benji och hans matte till ryggisrundan för att visa vad vi brukar göra när vi är ute i skogen. Spännande för en liten kille med alla nya dofter! B fick prova på godisträd och sökruta, balansövningar och godissök. Dessutom vimlade det av joggare, som såklart var lockande att jaga men med lite arbete så lärde han sig snart att titta på matte när det kom en människa kutande. Det var så himla kul att se att han fattade så snabbt! Bra jobb av matte :)
En hel del hundmöten blev det också, även här var lilleman riktigt duktig.
Till tibbens besvikelse så hade vi inget fika med oss men B och hans matte har sagt att dom vill följa med fler gånger så nästa gång blir det matsäck!
Jag utförde en liten glädjedans när jag såg att kommunen äntligen satt upp skyltar om att hundar ska hållas kopplade i spåret! Efterlängtat...
Sedan var vi iväg och köpte en pall till Carla (och mig) som ska stå¨i hallen. Jag har tänkt lära henne att hoppa upp där så att det blir lite enklare att klä på henne. Det är lite meckigt med liten hund, risk för ryggskott!

Idag har vi inte gjort något speciellt, promenosat och filosoferat mest.
Fast på långpromenaden tyckte Carla att vi skulle aktivera oss lite i alla fall så jag gömde godis på lite kluriga ställen som hon fick lista ut hur hon skulle få tag på. Lustigt det där att jag så tydligt kan se vad hon vill.
Att man inte har ett talspråk betyder inte att man inte kan kommunicera och att man kan prata betyder inte att man kan kommunicera!
Hon verkar fortfarande vara väldigt nöjd med selen och det är jag också, vi har provat på några hundmöten och jag tycker nog att den var till nytta.
Kan inte låta bli att jämföra med CM:s metod att sätta kopplet högt uppe vid öronen för att få bättre kontroll. Jag håller inte alls med honom. Jag tycker att kontrollen blir sämre och hunden ännu mer triggad och frustrerad.
Med selen påverkas kroppen, inte bara så tillvida att man får stopp utan faktiskt också som en tydlig signal framåt om hunden "fryser". Det blev mycket tydligt i ett av mötena idag. Spännande att iaktta såna små nyanser.

Inspiration

Igår var vi på öppenträning i vardagslydnad. Det var väldigt länge sen så det var riktigt kul.
Det var heller inte det vanliga gänget även om de flesta ansiktena var bekanta.

Vi fokuserade på att få stadga på stanna-kommandot. Tibben vet vad stanna betyder men på sant tibbemaner så ska hon alltid ha sista ordet, eller i det här fallet stegen. Detta vill jag jobba bort och få ett säkrare och snabbare stanna. Jag ser det som ren säkerhet att kunna både få henne att stanna om hon är på väg ifrån eller emot mig. Igår funkade det riktigt bra efter lite träning så det är bara att fortsätta öva och lägga på försvåringar för att få ännu bättre stadga.
Jag kunde också jobba med henne helt lös trots att det var flera andra hundar där. Jätteroligt tycker jag och skönt att gruppen var så stabil att det var möjligt.

Vi har också provat en ny sele som tibben (kors i taket!) verkar trivas med.
Jag har länge velat ha en sele i stället för halsband då jag tycker det känns snällare mot C framför allt om jag är risig i kroppen. I halsband kan hon få ett oförtjänt ryck i halsen om jag skulle tappa balansen och det vill jag inte. Halsband har också en tendens att trigga henne vid hundmöten och det är inte alltid det finns så mycket plats att det funkar med leende koppel.
Det som känns bra med denna variant av sele (förutom passformen) är bla att ringen där man fäster kopplet sitter på bröstet, till skillnad från en vanlig där du fäster kopplet på ryggen.
Jag tycker att det är lättare att ha koll på "framvagnen" i den nya och faktiskt fick jag titta så att hon var kvar för jag hade bara kopplets vikt i handen :) Då har jag ändå inte en hund som drar i kopplet. Men skillnad blev det. Jag tycker också att C ser nöjdare ut. Det ska bli intressant att se om det blir skillnad i hundmöten.

Förundrad...

Favorit i repris

Kan inte låta bli att förundras över hundars intuitiva förmågor. Jag har haft en riktigt usel helg där kroppen inte alls fungerat. Då kliver Carla in! Som hon kämpat med att hämta saker, dra av envisa sockar osv. Dessutom har hon promenerat som ett ljus (nästan), pussat på onda ställen eller tom legat där det gör ont så att det blir varmt och skönt. En osvikligt lojal soffkompis trots en ganska sur o grinig matte. Mycket bättre känns det av all denna omsorg!
Igår fick jag akupunktur och reagerade rätt kraftigt efteråt. Tibben har för säkerhets skull sovit med matte precis hela natten. Normalt gosar hon en stund men flyttar sen till sin egen säng.
Lägg till detta tre otroligt bra hundmöten på kvällspromenaden igår och humöret är definitivt på plus igen. Tibben är värd en extra kvällskaka allraminst!

Alla vägar bär till Rom...

 Det kan nog vara sant. Frågan är bara hur man vill att resan dit ska te sig?
De senaste dagarna har jag följt en tråd på ett diskussionsform. Tråden gäller sk hårda/mjuka metoder. Av inläggen att döma verkar det som att de som förespråkar tuffare tag i hundfostran är fullständigt övertygade om att detta är det enda som funkar. Förespråkare för den mjukare linjen medger att en hårdare metod visst kan ge snabba resultat men tycker inte att det är rätt väg att gå.
Jag tycker att man kan ställa sig dessa frågor: Vill jag ha en hund som lyder för att den vill slippa obehag eller vill jag ha en hund som gör det jag vill med glädje för att det leder till något positivt?
För mig är svaret självklart.
Jag vill ha en relation med min hund som grundar sig på tillit, respekt och kommunikation.
En vanlig missuppfattning när man pratar om positiv inlärning är att människan är en godisautomat som strör köttbullar om kring sig hela tiden.
Så funkar det inte riktigt. Visst belönar jag ett beteende som jag vill ha hos hunden men inte alltid med godis(köttbullar gillar hon inte ens). Det kan lika gärna vara röst, lek eller att sitta på en kulle. Allt beroende på situationen. Det betyder inte att jag inte hindrar min hund från att göra farliga eller otillåtna saker. Det gör jag genom ett NEJ eller att helt enkelt ta bort henne från det förbjudna.

Jag tror absolut att det är bättre på lång sikt att lägga ner tid på att lära in rätt. Positiv inlärning tar (och får ta)tid. Träningen läggs upp så att hunden får lyckas vilket kräver planering och tålamod.
Hundar gör det som lönar sig och ett beteende som inte får respons kommer så småningom att försvinna.
Att hela tiden korrigera fel ger effekt på kort sikt men dövar bara symptom. I bästa fall släcks ett beteende ut men då har hunden inte lärt sig vad man vill att den ska göra. I värsta fall kommer beteendet tillbaka med förnyad styrka.
Hade jag tex korrigerat en rädd Carla vid hundmöten  genom att rycka i kopplet, gräla på henne eller trycka henne i backen hade hon bara kopplat ihop obehaget med den andra hunden och problemet hade inte varit löst. I stället möter vi hundar på ett avstånd hon klarar, lugnt och sansat med massor av belöning i olika former.

På gårdagens fikakväll fick jag ett tydligt kvitto på att hundmötesträningen verkligen fungerat med denna metod. Fröken Carla låg avslappnat bara en liten bit från en stor mastiff som vi aldrig träffat förut.

Herr F är fikasugen

C ser nåt intressant.

Igår packade vi utflyktsryggsäcken och följde med herr F och hans matte till ryggisrundan.
Vi var lite Wild & Crazy och gick rundan i bakvarv för att avsluta med varm choklad och mackor.
C hade full koll på var vi brukar fika så när jag tyckte att vi skulle gå vidare var hon inte helt övertygad om att det verkligen skulle var på det viset! En tibbe vet hur saker och ting ska vara minsann :)
Det var riktigt härligt väder ute och det kändes rätt bra att dricka varm choklad och äta gott fika och samtidigt titta på hurtbullarna som kutade varv på varv i spåret...
När vi kom hem pep det till i mobilen. Varghundsväninnan ville ha sällskap på skogspromenad i mörkret. En sån inbjudan får man minsann inte varje dag! Bara att tacka ja och ladda om batterierna.
Vila för tibben och middag för henne. En snabb dusch, en gainomax och havregrynsgröt för matte.
Vilade knät med Back on track en stund. Sen åkte vi ut i skogen utrustade med pannlampa.
Jag var lite fundersam på hur det skulle gå för prinsessan. Det är inte ofta vi är ute o becksvart mörker.(På vår gata i stan finns det gatlysen.) Lilla fröken kan ibland vara lite mörkrädd. Med stora starka Varghundsväninnan i sällskap var det dock inget bekymmer. Lika raska steg som vanligt.
Själv tycker jag att det finns något väldigt vilsamt i att gå i mörker. Det blir inte så många intryck utan man blir liksom bara i sig själv. Extra häftigt var det att så i detta kolsvarta och bara lyssna på vattenfallet. En riktigt mäktig upplevelse!
En riktigt intensiv dag blev det för liten hund. I morse tyckte hon att det var väl tidigt att gå på morgonpromenad 09:30...det gick inte fort precis. Mera fot om fot. Hon har begärt semester resten av dagen.
Det passar mig ganska bra också, så pass mycket uteövningar känns i kroppen efteråt men det är absolut värt det!

Helgläsningen har anlänt!

Har varit sugen på den länge och kunde inte hålla mig till slut....

Prinsessan har inte mindre än två egna plädar i soffan, en prinsesskudde med specialsytt överdrag och en egen säng i sovrummet. Var ligger hon?

På mattes plats, i mattes filt...

Som Pavlovs Hundar...

Funkar även människor uppenbarligen!
Idag utgjorde jag själv ett tydligt exempel på att även människor reagerar med betingade reflexer:
Jag satt i cafeterian på jobbet då en av våra elever fick ett sms. Det gav omedelbart respons hos mig i form av ökad puls samt en impuls att genast galoppera iväg i full fart...
Signalen kom ursprungligen från Kvartersteaterns "Ivanhoe" och var startsignal för tornerspelet :)
Jag var med i den uppsättningen 1999...
Till min glädje fick jag höra att den nu ska finnas på Dvd så jag ska försöka få tag i ett ex.
Det vore fantastiskt roligt att se Zilber igen!

Löpet är äntligen över och lilla fröken är sig själ. Nu får vi delta i hundaktiviteter igen!
Vi har anmält både till fikakväll, aktiv promenad och öppenträning. (märks det att vi haft långtråkigt?)

Sol, snö och glad tibbe

Godisträd...

Provar en ny sten

Strålande sol på gnistrande snö fick vi på morgonpromenaden. Ett strålande humör var tibben på också.
Mitt på dagen vågade vi oss på att gå till skogsdungen, där har vi inte varit på länge eftersom det varit så blött. Nu var det dessbättre ingen lera utan i stället ett fint snötäcke.
Många nya dofter för en tibbenos, vi valde dessutom en annan väg än vanligt så det fanns nya stockar och stenar att utforska.
Jag knöt upp fröken C i ett träd och lade en inte helt enkel sökruta bland träd och snår.
Då det inte fanns några andra i närheten släppte jag henne lös i rutan och sen stod jag bara och njöt av att se henne arbeta! Det är fascinerande att se att hon vet exakt var rutan ligger och vänder tillbaka om hon kommer utanför. Det var Nalle i vanlig ordning som agerade sökobjekt.
När C hade hittat honom så apporterades han mycket ordentligt till matte igen.
Det är nog Carlas hittills bästa sökruta och det var absolut värt ett svullet knä;)
Ett godisträd hann vi också med och där hade tibben knappt tid att vänta på signal innan hon störtade iväg med nosen påslagen.
Trots att vi inte gick så långt blev det en tur på 1,5 h. Med gott samvete kan vi mysa i soffan resten av eftermiddagen.

Godissök

Snö i svans & byxor

Myser i solen

Vilket fantastiskt väder, vi har varit ute på promenos i tibbetakt. Det tar sin lilla tid det. Särskilt som det finns snöfläckar att undersöka och en hel del tuvor att markera såhär i löptider.
Ett litet godissök gjorde vi vilket uppskattades av Carla.

Just nu tycker hon att också det är väldigt kul om jag sätter mig på golvet med henne. Jag låter henne ta initiativ till lek och försöker följa henne. Kanske inte så mycket "ledarskap" i vissas ögon men det bygger relationen tycker jag.
Det var ett fasligt kissande på promenaden idag och jag kan inte riktigt avgöra om det beror på löp eller om det är nåt annat som spökar. Ger henne en kur med tranbär igen för att vara på den säkra sidan. I övrigt börjar hon så smått bli sig själv igen och aptiten verkar ha återvänt.

Underbart!

Hurra hurra för mig!

Jag fyller 5 år idag. Min födelsedag har varit bra, jag har fått presenter och skinka och min bästa matte hade tom fixat snö på min födelsedag!
I måndags hälsade vi på bästa väninnan men eftersom vi båda löper så sov vi mest, bara en liten promenad blev det. En säng fanns det bäddad åt mig fast jag fick göra om och göra rätt,
Jag fick också träffa Mimrans mormor. Det var en skojig människa :)
I kväll förväntar jag mig lite korv till kvällsfikat fast det blir nog bara lite så att jag inte får ont i magen. Jag har i alla fall bantat hela veckan så det finns plats. Så dä så!

Regnrock på!

Fröken C väckte mig lite försynt i morse och undrade om vi inte kunde gå ut. Det är såklart löpet som talar för min morgontrötta hund skulle knappast gå upp vid den tiden annars.
Fortfarande ingen större matlust men om jag låtsas äta av hennes mat så går det ner. Jag gör ingen affär av det hela , det kommer att rätta till sig om nån vecka. Magen är lite svajig men det vill jag minnas att den var sist också.
Idag har lilla fröken fått lite pälspyssel och så lyxade vi till det med lite massage också.
Igår morse fick vi sällskap av en temporärt döv och tämligen pilsk taxpojke. Efter kom husse och fattade inte varför hunden inte kom på inkallning. Husse var nog också lite döv för jag fick säga till tre gånger innan han fattade det olämpliga i att låta sin hane hälsa på min löptik...
Taxen var i alla fall söt och snäll ;)

Löptikar...

Lilla fröken verkar matvägra nästan helt, lite godis slank ner på promenaden. Inspirerad av valpkurs så belönade jag att hon tog kontakt. Bytte riktning och hon ska ta kontakt igen osv. Lagom svårigheter för en löptik...
Igår kväll satt hon i vardagsrummet och ylade (jodå) till grannhundarna. Tur att hon löper en gång om år bara :)
Vi försöker undvika gossar så gott det går och får gratis koppelträning då vi raskt får förflytta oss över vägen eller byta riktning med jämna mellanrum.
Som lite bonus får vi öka på kontot med bra hundmöten. Eftersom hon älskar alla just nu så går (nästan) alla hundmöten jättebra.

Jag har börjat läsa om Kerstin Malms "Hunden Människan Relationen" Boken ser inte mycket ut för världen men innehåller en hel del nyttigt. Som vanligt när man läser om böcker så hittar man nya saker som fastnar.

Den beter sig lite märkligt den här förkylningen. Ena stunden är jag hur pigg som helst för att i nästa känna mig jättesjuk, jaja det är väl bara att härda ut antar jag.
Idag har jag roat mig med att läsa på om olika hundraser som jag träffar på med jämna mellanrum.
För några år sen kom en mycket bra bok som kort och gott heter HUND. med bla Kerstin Malm som medförfattare. Där hittar man beskrivningar på de flesta raser och de är indelade efter användningsområde och behov, inte strikt efter rasgrupp. Det är alltid lika roligt att läsa på om olika raser, i synnerhet när man känner igen egenskaper från individer man träffat på.
Om tibben kan man bla läsa: En tibetansk spaniel lyder men inte genast. Vid inkallning kan det hända att den antingen kommer senare eller så får man hämta sin hund.
Vidare står det att det finns en hel del "Kan själv" i en tibbe. Jomen!

Höstförkylningen har slagit till, tibben löper och går runt och ser allmänt lidande ut.
Dessutom är jag mäkta irriterad på lata idioter som inte orkar plocka upp efter sina elefanter till hundar utan lämnar stora högar där man ska gå. Sanering av skor, kläder och hall efter morgonpromenaden...
Nog med gnällande. Piggar upp mig genom att äta goda tunnbrödschips och läsa om en och annan hundbok. Hundpromenader går ju inte att undvika trots att jag är sjuk. Prinsessan måste ut ändå och frisk luft skadar knappast.
C har lite dålig aptit för tillfället men verkar just nu föredra att äta torrfodret torrt.
Antagligen löpet som spökar även där, ser fram emot när det är över!

Utställning

Hemma bäst...

Lite kymigt var det allt i morse. Väckarklockan ringde 05.15, kolsvart ute och regnet stod som spön i backen. Carla bligade yrvaket och undrade nog om matte hade blivit tokig.
Efter frukost för mig så krävdes det viss övertalning för att lilla fröken skulle gå ut. Trots regnrock så fick jag plocka fram hårtorken när jag kom in. Man kan ju inte gå på utställning med blöta krulliga öron :)
Carla skötte sig mycket bra idag och det blev lite nervpirrande ett tag då domaren hade lite svårt att bestämma sig. Fin kritik och CK blev det även denna gång men tyvärr inget mer.
C har önskat sig en ny pläd så jag passade på att shoppa en sån ;)
Vi avslutade dagen med en ypperligt god smörgåstårta som Carlas uppfödare bjöd på.
Som vanligt är det roligt att se så många tibbar samlade på samma plats men C trivs nog bäst hemma eller i skogen!

Ska man bli fin......

...får man lida pin!

På söndag är det dags för årets insats i utställningsringen. Då måste man vara FIN. Alltså får tibben bada. Som synes är det inte så populärt... hårtorken däremot gillar hon bättre. Det är en liten egenhet hon har det där, att vara genomblöt är tydligen JÄTTEÄCKLIGT! Alla hundar drabbas väl av "blötfnatt" men hon gränsar närmast till panik. Full fart på hårtorken gör en prinsessa varm och nöjd och fin i håret. Tyvärr fick jag inget foto på resultatet idag, tålamodet tröt för lilla fröken.
En kort kissrunda för att inte bli blöt och sen skönhetssömn i mattes säng.
I morgon blir det ytterligare en genomgång med borsten och sen är vi redo!

Jag har en alldeles väldigt trött tibbe som nyss har börjat löpa. Jag hade önskat att hon hade väntat ytterligare en vecka men det är inget att göra åt.
Tunnsått med inlägg senaste veckan men tiden och orken räcker inte alltid.
C får vila från jobb då hon har jobbigt nog ändå just nu.
Igår var vi och hälsade på varghundsväninnan. Det blev en ganska stillsam kvällspromenad då undertecknad var nyvaken efter akupunktur. En trevlig afton med god förtäring och födelsedagstårta.
Denna vecka ska jag följa med på valpkurs igen. Ren lyx att bara sitta och titta på utan att behöva jobba själv :)

Lillstumpan tar igen sig efter gårdagens shoppingrunda.

                                             

I morse vaknade jag av att hon hoppade upp och la sig på mig. Jag tolkade det som att prinsessan på ärten ville ha sovmorgon. Tyvärr fick vi hoppa över en riktig promenad idag pga mitt dumma knä.
Det fick bli en kortare runda. I stället har vi ägnat oss åt att göra fröken Carla extra fin!
Lilla fröken fått lite ompyssling med borstning av päls och tänder, lite "pawdikyr" och en massa mys.
Den nya kardan visade sig vara ett mycket bra köp, extra glans i pälsen!