Inspiration

Igår var vi på öppenträning i vardagslydnad. Det var väldigt länge sen så det var riktigt kul.
Det var heller inte det vanliga gänget även om de flesta ansiktena var bekanta.

Vi fokuserade på att få stadga på stanna-kommandot. Tibben vet vad stanna betyder men på sant tibbemaner så ska hon alltid ha sista ordet, eller i det här fallet stegen. Detta vill jag jobba bort och få ett säkrare och snabbare stanna. Jag ser det som ren säkerhet att kunna både få henne att stanna om hon är på väg ifrån eller emot mig. Igår funkade det riktigt bra efter lite träning så det är bara att fortsätta öva och lägga på försvåringar för att få ännu bättre stadga.
Jag kunde också jobba med henne helt lös trots att det var flera andra hundar där. Jätteroligt tycker jag och skönt att gruppen var så stabil att det var möjligt.

Vi har också provat en ny sele som tibben (kors i taket!) verkar trivas med.
Jag har länge velat ha en sele i stället för halsband då jag tycker det känns snällare mot C framför allt om jag är risig i kroppen. I halsband kan hon få ett oförtjänt ryck i halsen om jag skulle tappa balansen och det vill jag inte. Halsband har också en tendens att trigga henne vid hundmöten och det är inte alltid det finns så mycket plats att det funkar med leende koppel.
Det som känns bra med denna variant av sele (förutom passformen) är bla att ringen där man fäster kopplet sitter på bröstet, till skillnad från en vanlig där du fäster kopplet på ryggen.
Jag tycker att det är lättare att ha koll på "framvagnen" i den nya och faktiskt fick jag titta så att hon var kvar för jag hade bara kopplets vikt i handen :) Då har jag ändå inte en hund som drar i kopplet. Men skillnad blev det. Jag tycker också att C ser nöjdare ut. Det ska bli intressant att se om det blir skillnad i hundmöten.