Ett lejon på snöhögen!

Liten tibbe på snöhög kan minsann sätta respekt i stor häst bara genom sin blotta närvaro på en snövall. Möjligen var det så att hästen såg att det egentligen var ett lejon som satt där och filosoferade...
Lilla fröken är mycket nöjd med alla fantastiska snöberg vi har på jobbet och skuttar glatt upp och ner. Själv är jag glad att ha tillbaka min vanliga prinsessa, igår myste vi lika mycket båda två på en promenad utan vaktande och yrande. Jag hoppas att det håller i sig!

Hundeshow 09

Är speciellt förtjust i den lilla ljusa spjuvern och den svarta i slutet har väl ungefär samma strategi som mig för att ta sig över hinder ;)

Vallhund!

Jag tror att jag har en liten vallhund hemma,
måhända är det svarta systrarna som delat med sig
av en border collie-gen. Det är dock inte får som vallas utan karlar!
De senaste veckorna har det vimlat av takskottare på jobbet och Carla har ett väldigt bestyr när de kommer och ska morgonfika. Lilla fröken anser nämligen att alla ska sitta vid samma bord och umgås och gör sitt allra bästa för att få samtliga att fatta detta. Men ingenting begriper dom!
Hur hon än jobbar så lyckas hon inte samla flocken, alldeles obstinata är dom och sätter sig utspridda vid olika bord. Riktigt bekymrad blir hon så det är tur att arbetskompisarna håller sig på plats i alla fall!
Fröken är fortfarande vaktig och något odräglig men igår bäddade hon noga och somnade sött som vanligt och idag har hon sympatisovit med akupunkturtrött matte så jag hyser ett visst hopp om att saker kommer att återgå till det normala inom snar framtid.

Snart dags för utställning!

Carla är anmäld till uställning i februari. Det var ett tag sen sist men det ska bli kul.
Fröken C sade till själv att hon ville jobba härom dagen. Vi fortsätter med att stänga dörrar och det går väl framåt sådär... fingerdockorna är favoriter och nu är vi uppe i tre att välja mellan. Än så länge har jag bara namngett en och det är alltså den jag vill att hon ska välja och väljer gör hon ganska tydligt vilket är roligt. Vi har också kommit på en ny grej som vi börjat lära in. Prinsessan ska lägga sig på sin kudde när hon är trött. Jag har tänkt att det färdiga resultatet ska bli som följande: Jag frågar, är du trött? och hon ska då gå och hämta sin lilla kudde och lägga huvudet på den. Fånigt javisst! Men kul är det att träna in tycker vi båda:)

Jag misstänker att lilla fröken är en liten aning skendräktig då jag tycker att hon är mera vaktig och larmar ofta och ljudligt både inne och ute, lite yr i mössan blir hon också om hon får korn på nån intressant lukt. Dessutom har hon bäddat väldigt ordentligt några dagar, det stämmer ganska bra tidsmässigt med löpet. Det verkar dock inte som hon är så väldigt besvärad så det är väl bara att vänta ut det hela.

En himla många kloka ord...

har jag läst i Kenth Svartbergs bok "Bra relation". Dessutom är den lättläst och enkel att slå upp saker i, varje kapitel avslutas med en bra sammanfattning med det viktigaste av innehållet.
Grunden i en bra relation med sin hund är föga förvånande TRYGGHET.
Glädjande nog kan man läsa att för att skapa detta ska man förutom att tillgodose grundläggande behov som mat, motion osv - visa att man tycker om sin hund!
Det är också bra att vila och sova tillsammans, härlig läsning för den som gärna låter hunden sova under täcket (i tibet kallas tibbarna för "sovrumshund").
Jag har heller inte efter att ha läst detta, lika dåligt samvete för att vi inte är så väldigt aktiva just för tillfället utan tar fasta på vikten av att bara vara, en konst som en tempelprinsessa som visserligen snarkar likt en skogshuggare(föga prinsesslikt alltså!) behärskar till fulländning.
Lilla fröken verkar nöjd med att snusa i soffan eller smaska på ben medan matte läser böcker.

Sambo i tre år!

Idag är det precis tre år sedan jag hämtade hem lilla prinsessan! Hett efterlängtad men nog hade jag en och annan fundering på vad jag gett mig in på. Det tog inte många dagar förrän saker och ting hade landat så klart, även om lillan undrade var hon hade hamnat och var syrran tagit vägen. Märkligt ändå att en så liten varelse kan få hela tillvaron att stämma igen! Att hon sedan har överträffat alla förväntningar och bidragit till att jag träffat nya fantastiska vänner (på två och fyra ben) är en härlig bonus!

Jag har hunnit läsa lite i Kenth Svartbergs bok som handlar om relationen Hund-människa enligt TSB-modellen. T=trygghet S=samarbete = bestämmande.
Den är intressant och jag gillar det jag läser. Fastnade speciellt för detta:

"Det är jag som valt att tävla med min hund. Hunden själv har inga som helst tävlingsambitioner, vilket innebär att all eventuell besvikelse vid en mindre bra prestation finns hos mig. Hunden är lyckligt ovetande och ska inte drabbas av mina dåliga känslor"

Kloka ord som kan överföras till all träning och tävling med alla fyrbenta varelser!
Prestationskrav dyker ju inte bara upp i tävlingssammanhang utan även vid kurser och träningar tillsammans med andra.

Förkylt!

Fortfarande... tråkigt som sjutton men inte mycket att göra. Igår orkade vi i alla fall med ett litet arbetspass till tibbens stora glädje. Bara lite positioner för rally och några tricks men oj så glad hon blev över att få göra nåt igen. Det är ju en par veckor sen sist och så långt uppehåll har vi nog aldrig haft. Det är ändå rätt skönt att jag måste ut trots snuva och elände, det känns alltid lite bättre efteråt och i vilket fall finns inte mycket att välja på, ut måste hon!
Positivt är att jag äntligen får tid att läsa "Bra relation" av Kenth Svartberg, köpte den innan jul men har inte hunnit öppna den än. Hoppas på nya kunskaper och ny inspiration så att vi kan jobba vidare!

Vi har inte försvunnit!

Om ni trodde det. Vi ligger lite lågt bara och kurar inne i ruskvädret. Syster Carla pysslar om sin sjuka matte så speciellt mycket träning blir det inte. Jag orkar på sin höjd lägga ett godissök men prinsessan verkar ganska nöjd med sina tuggisar eller att bara göra mig sällskap i soffan framför tvn & dvd:n som är laddad med ännu en favoritserie:"Huset Eliott". Hoppas på att bli av med denna efterhängsna förkylning snart så att vi kan hitta på skojiga saker igen.
Nyårsafton avlöpte i alla fall väl, något intensiv med en pigg 4-åring som tycker att det är jätteskoj med Carla. Lite spännande var det också med katten Sven som inte blir riktigt klok på vad en tibbe är för djur egentligen? Han tyckte att det var säkrast att gömma sig under julgranen. Jag hade med mig en mycket trött tibbe hem på nyårsdagen men vi slapp fyrverkerier och hela helgen var avkopplande. En bra start på ett nytt år!