Tankar om träning...

Bus med vante (inte mattes)

Det brukar sägas att man inte ska träna om man är trött eller på dåligt humör. Det är nog en bra grundtanke men stämmer inte alltid! Det kan bli jättebra också.
Carla har en väldig arbetslust nu och tar ofta eget initiativ till att vi ska hitta på något. Igår var jag supertrött och inte på bästa humör, absolut inte sugen på att göra annat än ligga i soffan under en filt. C var dock av en annan åsikt :) Bara att sudda ut surminen och kravla sig ner på golvet med andra ord. Som kompensation för min bristande entusiasm plockade jag fram lyxgodiset- torkad kyckling.
Det blev ett mycket bra arbetspass med apportering, städning och lite trix. Ingen nyinlärning såklart. (Till det behövs gott humör och tålamod) C var på glatt humör och svansen fick en massa träning.
Resultatet blev en glad och nöjd hund och en glad matte.
Träning med hund kräver att man är närvarande där och då.
Allt annat glöms bort när man fokuserar på övningen och vem kan motstå en glatt viftande svans?
På kvällspromenaden blev det också lite arbete i form av en enkel och rolig kontaktövning:
Jag stannar och blir helt passiv, när hon tar kontakt med mig så får hon belöning, denna gång i form av lek.
Som första steg räcker det med ögonkontakt men sen vill jag att hon söker upp sidan.
Vi upprepade tre gånger och sista gången var vi i mål!
Bästa belöningen: bus med mattes vante :)