Uppför en backe...

Häromdagen fick jag ett Sms av Linda
"jag har ett ställe jag vill visa dig. Ta med buggar och långlina". Då kan man vara helt säker på några saker:
-Man blir glad i flera dagar.
- Carla blir lycklig
- Man går upp för minst en backe samt en som L "glömt bort"...
- Träningsvärk
Det spelar ingen roll om väninnorna träffats för två dagar sen eller om det var två veckor sen, glädjen är lika stor ändå, så härligt att se!
Vi åkte i väg ut i skogen och mycket riktigt; upp för en backe.
Carla hann med både att sniffa på lodjursspår och att provsitta ett älgtorn, spännande att se långt!
In på en fin skogsstig med många intressanta lukter och sen öppnade sig hela världen (kändes det som) och vi kom ut på en tjärn. En härlig känsla av att kunna andas fritt infann sig och Carla tyckte att det var super kul att kunna springa så fort hon ville och fort går det!
Jag vet ingen annan som ser så lycklig (och galen) ut när hon får springa fritt som min prinsessa.
En lite egen stil har hon, precis som matte men det värmer mattehjärtat att se henne så glad.
Tibbe som hon är med egna åsikter om det mesta så har jag för säkerhets skull långlina på men inkallningen satt som en smäck.
 Med L som figge så fick vi också möjlighet att prova rapportering för första gången.
C hämtar tar lösrullen glatt men har lite svårt att förstå vem den ska till och vill gärna lämna den till figgen i stället för mig.
Viktigt att komma ihåg till nästa gång: Vänta med beröm till att hon är på väg tillbaka. Kortare avstånd.
Vi fick i alla fall till en bra med hela kedjan "Hämta rulle-till matte-visa figge."
Det ska bli roligt att komma igång med träningen ordentligt och vårens träningstillfällen är nu inbokade.
Vila och återhämtning behövs ju också såklart så i helgen tar vi det lugnt och myser.