En bild

Säger mer än tusen ord.
Vår allra vackraste varghundsväninna på vårpromenad.

Vårmys!

Vi har haft en ganska lugn helg med mycket mys.
I förrgår ville Carla bestämma väg och valde såklart ställen som inte varit framkomliga under vintern.
Härligt att få lite variation på promenaderna äntligen. Vi gjorde ett nyckelsök och det blev lördagsgodis på stocken för första gången i år, mycket nöjd tibbe.
Idag har Imra varit på besök och det blev en liten utflykt. Imra hade nämligen packat sin ryggsäck med fika. Det blev en upptäcksfärd mellan granlo och bergsåker. Det fina vädret verkar göra att alla människor är ute så vi träffade på både cyklar, människor hundar och hästar.
Ponnyn i fråga gjorde stora ögon vid åsynen av en varghund...

Inget riktigt jobb blev det för någon av oss, vi njöt av vädret i stället men godisträd blev det ändå och dagens alla intryck gör liten tibbe trött så nu sussas det sött i soffan.

Jag har också fått en ny favorit bland alla dessa tv-program om hundträning.
Ett litet finskt program som heter "gå fint i koppel"
På endast 10 min sägs det fler kloka saker än i de flesta andra.
Instruktören förklarar väldigt tydligt varför man bör göra på ett visst sätt och en genomgående tanke är positiv förstärkning och att man först måste lära hunden vad som är rätt innan man kan tala om vad som är fel.
Jag håller med!

Regnträning...

ingen av oss är så sugna på att vara ute i detta väder men det går ju bra att träna inomhus också och det är ett bra tillfälle att börja med nya saker.

När vi går på knaggliga och krångliga ställen vill jag gärna ha henne framför mig av säkerhetsskäl så att jag inte ramlar på henne om jag skulle tappa balansen. Själv vill hon helst vara nära för att hålla koll på mig.
Uppgiften för dagen blev att börja lära in kommandot FÖRE.
Jag har tidigare lagt på ordet när hon självmant har gått framför mig men jag vill också kunna styra henne dit.
Till vår hjälp hade vi Carlas kära plastskål med lite karameller i samt en klicker.
C tyckte nog att det var konstigt att ha kopplet på inne men ryckte på axlarna och hakade på mattes hyss.
Steg ett blev att hon fick se att det var godis i skålen sen satte jag henne att vänta vid sidan.
Därefter skickade jag henne före. Såklart hägrade belöningen där framme så hon pinnade iväg.
Svårigheten ligger i tajmingen med klickern, inte för tidigt så att hon vänder om men inte för sent så att jag belönar fel beteende. Hon ska ju fortsätta framåt är tanken.
Jag tyckte att jag fick till det ganska hyfsat och C verkade tycka det var skojigt och i vanlig ordning bjöd hon på lite bonus...

en plastkål kan vara mycket användbar vid hundträning

På väg mot belöning

Smaskigt värre

Om man hämtar skålen också kanske matte fyller på mer karra?

Nu är det vår!

För tibben har premiärspanat från balkongdörren! Ett väl valt tillfälle som första gång, nu när hon är lite trött. Lilla fröken var ovanligt tyst och skvallrade väldigt fint några gånger.
Första gången för året brukar kunna vara lite stökig, det är en larmande vakthund jag har...
En bra kompromiss är att hon får skvallra till mig så att jag kan kolla läget. Då har fröken fått göra sin plikt och kan koppla av.

Ingen lång promenad idag, det blev paus på bänken i stället med lite "fine dining" och mys.
Bra för oss båda med en lugn och stillsam helg.

Bilden är från spaning förra året, hann inte med att fota idag.

12 smarta regler för hundägare

12 smarta regler för hundägare

instämmer med Svenska kennelklubbens kampanj!

Uppför en backe...

Häromdagen fick jag ett Sms av Linda
"jag har ett ställe jag vill visa dig. Ta med buggar och långlina". Då kan man vara helt säker på några saker:
-Man blir glad i flera dagar.
- Carla blir lycklig
- Man går upp för minst en backe samt en som L "glömt bort"...
- Träningsvärk
Det spelar ingen roll om väninnorna träffats för två dagar sen eller om det var två veckor sen, glädjen är lika stor ändå, så härligt att se!
Vi åkte i väg ut i skogen och mycket riktigt; upp för en backe.
Carla hann med både att sniffa på lodjursspår och att provsitta ett älgtorn, spännande att se långt!
In på en fin skogsstig med många intressanta lukter och sen öppnade sig hela världen (kändes det som) och vi kom ut på en tjärn. En härlig känsla av att kunna andas fritt infann sig och Carla tyckte att det var super kul att kunna springa så fort hon ville och fort går det!
Jag vet ingen annan som ser så lycklig (och galen) ut när hon får springa fritt som min prinsessa.
En lite egen stil har hon, precis som matte men det värmer mattehjärtat att se henne så glad.
Tibbe som hon är med egna åsikter om det mesta så har jag för säkerhets skull långlina på men inkallningen satt som en smäck.
 Med L som figge så fick vi också möjlighet att prova rapportering för första gången.
C hämtar tar lösrullen glatt men har lite svårt att förstå vem den ska till och vill gärna lämna den till figgen i stället för mig.
Viktigt att komma ihåg till nästa gång: Vänta med beröm till att hon är på väg tillbaka. Kortare avstånd.
Vi fick i alla fall till en bra med hela kedjan "Hämta rulle-till matte-visa figge."
Det ska bli roligt att komma igång med träningen ordentligt och vårens träningstillfällen är nu inbokade.
Vila och återhämtning behövs ju också såklart så i helgen tar vi det lugnt och myser.

Visit, utflykt och terapihundar...

Tibbetassar har trippat här!

Vi har hunnit med en del de senaste dagarna. Vi har hunnit med en visit hos varghundsväninnan och denna gång var även herr F med, kul när alla tre musketörerna får möjlighet att träffas och väldigt roligt att de funkar så bra ihop. I sa inte ett knäpp trots att herr F skulle åka med i Raven för första gången. Han däremot tyckte att det var lite läskigt så det var nog bäst att sitta i mattes knä!
Desto nöjdare blev han när vi kom ut i skogen och han fick springa lös :)
Carla fick inviga sitt nya flexikoppel och fick därmed lite större frihet hon också.
Jag är inget fan av dessa koppel i vanliga fall och chockade nästan mig själv när jag köpte ett.
Vi rör oss dock ofta på ställen där hon skulle behöva mer rörelsefrihet men det är inte alltid lämpligt att hon är helt lös. Jag brukar köra med långlina men tyvärr hinner jag inte alltid trampa på den för att hejda framfarten om det skulle behövas och 10 m lina kan man trassla in sig i, tro mig!
C verkade i alla fall nöjd med arrangemanget och trippade glatt på.
En lång promenad blev det, lätt hänt när det är fint väder och kroppen känns fräsch.
Lätt att glömma att vägen tillbaka är lika lång. Tur att vi fick fika hos vv sen:)
Vi har också hunnit med en liten utflykt med varmkorvspaus, äntligen fick prinsessan fika vid Fikabordet! Som hon har längtat!

Idag har jag haft förmånen att träffa ett gäng terapihundsekipage under utbildning. Det är alltid lika roligt att träffa nya ekipage, intressant att se hundarnas olika egenskaper och hur det jobbar tillsammans med sin förare och interagerar med människor.
Samtliga var otroligt trevliga men såklart är det vissa som man får en extra bra känsla för beroende på vem man själv är. En av de som charmade mig mest var den jag minst hade väntat mig...
Håller tummarna för att fler beslutsfattare ska förstå vilken nytta en terapihund gör så att fler får komma ut i arbete.

Flitiga...

Igår var vi riktigt flitiga och det blev två träningspass.
Mitt på dagen blev det en promenad där vi också jobbade med apportering av vattenslangen.
Både nära och på avstånd eller med något hinder som försvåring.
Jag lade också in lite "bära". C tycker att det är roligt och slangen är attraktiv att hämta.
Kul när det funkar, hoppas att vi får nytta av detta när vi ska komma igång med rapporteringen senare.
Både godisträdet och bänken hade tinat fram till Carlas lycka. Hon är väldigt tydlig med vad hon vill så det blev både sök och en stunds mys i mattes knä.

Jag har precis läst klart boken om kroppsspråk för hundägare. Den innehöll kanske inga revolutionerande nyheter men gjorde mig både mer medveten och inspirerad. Jag skulle dock önska att jag hade fått se vissa saker på film för att lättare se och förstå.
Med boken färskt i minne provade jag igår kväll att göra en del rallyövningar utan att använda rösten.
För att göra det enklare för C så valde jag övningar som hon har lätt för och tycker är roliga.
Hon hade betydligt lättare att klara sig utan röst än vad matte hade...
Intressant nog var hon också mer uppmärksam, kan man lära nåt av detta möjligen? ;)
Det blev i alla fall ett roligt och annorlunda träningspass, nästa steg är att göra samma sak med kopplet fäst i midjan .
Jag provade samma taktik vid ett hundmöte och det funkade också väldigt bra, kanske tack vare att hon redan var väldigt uppmärksam på mig efter arbetspasset.