Leksaken är enkel men kul. En burk som man lägger ex.vis mat i, sen får hunden rulla på den för att maten ska komma ut - middagen är serverad!
Så kan man sammanfatta lördagen. Vi åkte till Sidsjön, tibben och jag för en rolig dag tillsammans med våra två och fyrbenta vänner. Vi var på plats lite före alla andra så vi gick en liten runda och Carla letade efter sina kamrater, "var är dom?" sa hon och hade en väldans fart på sina korta ben.
Till stor lycka anlände Fröken L:s bil (jodå, tibben vet även om matte inte gör det) och strax därefter anlände även mimramobilen. Vår uppgift var att agera störning för en hund (och husse) som skall bli servicehund. Vi gick helt enkelt på promenad och den andra hunden ska träna på att möta oss och kunna koncentrera sig på husse i alla fall. Vi knatade således iväg. Väninnorna stor och liten blev glatt överraskade när litens matte plötsligt slängde sig ner på marken, hurra så skojig hon är sa dom, att lekinviten orsakades av en bockande varghund behöver man väl inte orda om?
Nåväl, upp igen och en stadig arm att hålla i så avlöpte resten av promenaden utan större fadäser, förutom fröken I då som lessnade och vägrade förflytta sig ytterligare ett varv "jag är ingen guldfisk- jag vet minsann att jag varit här förut" liksom:).
Efter detta blev det paus för lunch och sen åkte vi till hundens hus för vidare övningar.
Nosdiskriminering stod på önskelistan för alla I och F jobbade med att nosa efter godis medan vi jobbade vidare med att söka nycklar. Carla började i vanlig ordning med att göra sin egen grej, hon apporterade glatt de små blomkrukorna (i plast) som vi använde. Så duktig var hon, i eget tycke... Nu var ju inte det uppgiften så vi fick övergå till glasburkar.
3 Burkar, två tomma och en med nycklar i. Hon ska då markera vilken av burkarna nycklarna är gömda i genom att sätta sig, det gick riktigt bra och vi avslutade med en fin och tydlig markering.
Varghundsmatten hade lekar som önskemål och det var en förträfflig avslutning på dagen.
En trekamp bestående av: hela havet stormar, dogzilla och trix i ringen.
Ingen av oss är tävlingsmänniska men uppenbart drabbades vi av tävlingsdjävulen allihop.
En av mina medtävlare var tämligen lik ett fullblod i startboxen där hon satt, taggad till tänderna längst fram på stolen;) Vi vann hursomhelst en gren var, I var bäst på att röja omkull bowlingkäglor i dogzilla, (kände en viss oro för att matten skulle välta omkull också när tävligsivern satte in) F med matte var snabbast att hitta en matta att sitta på i hela havet stormar och mitt minne kom väl till pass i sista leken.
Barnasinnet har vi bevisligen kvar allihop och det är härligt att umgås med människor som bjuder på sig själva. Ingen prestige och prestationsångest, vi har kul och lär oss massor.
Glädjen sitter i flera dagar efteråt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar