Djurens Rätt - Sveriges största djurrätts- och djurskyddsorganisation

Djurens Rätt - Sveriges största djurrätts- och djurskyddsorganisation

Om smällare...
Fröken C är förvisso inte rädd för dessa tingestar men jag lider med alla djur som är rädda.

Om Dagmar...

Bästa stället att gömma sig för Dagmar...

Snälla tibbar får julklappar, denna blev så populär att den får sova i soffan :)

tycker vi inte! Det är inte lätt att vara ute i denna blåst när man har endast 5 kg att sätta emot.
Vädret tilltalar inte tibben precis. Desto bättre var det igår när lilla fröken fick skutta i snön, då var hon mycket nöjd minsann. Ett litet stopp för julgodis på stocken blev det också. Prinsessan var mycket bestämd på den punkten. På julafton träffade vi också en livs levande tomte när vi var ute på promenad.
Tibben tittade stort vill jag lova :) Igår träffade vi en "gube" som undrade om det var en samojedspets(!) jag hade, svansen är väl kanske lik... vissa drag av retriever finns det också, möttes av en svansviftande C med en frysklämma i munnen när jag kom hem. En mångsidig hund har jag.

God Jul!
Alla vänner
Önskar Carla och matte!

Häromkvällen tyckte Carla att mjukisdjuren behövde tuktas lite, oftast är det stackars råttan som hon anser behöver en omgång men denna afton var alla i behov av lite stryk lagom till jul tydligen.
Som ni ser har gosedjuren kapitulerat fullständigt inför tibbens stränga uppsyn:)
Nu ser vi fram emot några dagars ledighet och härliga promenader!
 

Vi struntar i julstress och måsten, valet stod mellan att städa eller ta en promenad i snövädret.
Tibben föredrog en promenad. Hoppas att det vita får ligga kvar nu, mindre halt blev det i alla fall.
Vi har inte gjort mycket idag, takfönstren är igensnöade så lite igloo-känsla blir det.
Fröken C har inte gjort mycket väsen av sig idag men har fått en liten skönhetsbehandling och lite tassvård. Har provat den nya tass-salvan. Den fick i alla fall sitta kvar:)
Bilden är från Carlas första vinter, glädjen över snö har hållit i sig.
Vi mötte förresten en samojed idag, de ser man ju inte varje dag precis men lilla trollet kommer minsann ihåg att hon träffat såna sen hon var liten. Kul att se!

Hundus Idiotus

Är du drabbad av "Hundus Idiotus"?
[Denna text är hämtad ur LAPPHUNDEN 3-94.]

Hundägande (på latin Hundus Idiotus) är en sjukdom med ett långdraget förlopp. Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället. Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig. Långtidsstudier har visat att tillfrisknads-procenten är låg.

Symptom
Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter en egen hund. Många gånger med en diffus bakgrund. Sjukdomen slår ut på allvar när patienten köpt hund. Då ses de ute i vilket väder som helst, till och med hagel och drivis, under bästa sändningstid på TV, vandrande omkring ute på gatorna likt zombies med sina hundar.

Ett annat symptom som är väldigt vanligt är att personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen samt en ansiktsfärg från högröd till en blåaktig nyans vilt skrikande "Kooom hiiiiit!"

Erfarenheten säger att man ej bör försöka få kontakt med den något hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits. Annars ses hundägaren ofta stående i gatukorsningar och på trottoarer i nära samspråk med andra hundägare, trots att de bevisligen aldrig träffats eller presenterats.

Presenter
Till högtidsdagar köper patienten ofta morötter och hamburgare i plast (med inbyggd pip vid tryckningar) för att slå in i ett vackert omslagspapper och under stort hemlighetsmakeri spara till exempel till jul. Då tas paketet fram under högtidliga former för att föräras till en - begripligt nog -
oförstående hund. Stor tid och möda läggs alltså ofta ner på presenter vid jul, hundens födelse- och eventuella namnsdag.

Ändrad sjukdomsbild
I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar. Tidigt på morgnar, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck med extra kaffetermos, ryggsäckar, små fällbara tältstolar, hundfilt, hund/ar, sömniga ungar samt motsträvig livspartner. Efter varierande antal timmars bilkörning tillbringas dagen
oftast enligt följande exempel:

Plastofili
Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar, intensivt tittande på andra patienter som springer runt i en fyrkantig ring. Därefter springer de själv ett par varv och får då olikfärgade plastband, som de visar ibland glädje, ibland besvikelse över. Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15 öre. Uppskattade utgifter under en sådan dag är mellan 500 - 800 kronor.

Andra symptom
Det finns även andra symptom, som till exempel när patienten ses springa omkring i skog och mark, med ett långt snöre mellan hunden och sig själva (vilket verkar som ett bättre sätt än att ensam springa omkring med ett tomt koppel). Om hunden någon gång stannar vid en pinne, kan stor glädje och tillfredsställelse ses hos patienten.

Behandling
När ovan beskrivna symptom känns igen finns det längre ingen tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandlingen kan vara resultatlös. För största möjliga chans att bota en person som drabbats av hundägande, bör samtalsterapi sättas in redan vid det första symptomet.

Omyndigförklarande är ej att rekommendera,trots att det har varit vanligt fram till våra dagar. Vetenskapliga undersökningar har visat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom som speciellt besvärande. Då de i regel är ganska glada och nöjda, kan man med gott samvete låta dem hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårt samhälle.



Leg. psykiater
Besse R. Wisser

En mycket trevlig afton!

Äntligen har vi träffats hela järngänget igen! Ett härligt träningspass som började med en fantastiskt god smörgåstårta. Efter detta gick vi upp till träningslokalen för lite rallyträning. I vanlig ordning vägrade fröken C att förstå det roliga i rally inomhus. Jag dööööör av leda sa hon och tjurade sig runt banan till stor glädje för våra kamrater som fann det hela mycket underhållande. Jag kan bara hålla med, hon ser vansinnigt rolig ut och jag framstår antagligen som tokig som framhärdar... ute däremot faller samma övningar lilla damen i smaken:)
F däremot är verkligen i sitt esse och det är så roligt att se hur kul han har! Även varghundsväninnan tyckte att detta med rally var kul igår och bjöd på en riktig show:D
C försökte mest flirta med svarta systern som vi inte träffat på ett tag, skoj tycker jag med tanke på hennes  icke-tyckande om stora svarta hundar.
Vi koncentrerade oss på lite nyttoövningar i stället och nya grejen är att torka tassarna på handduken själv. Handduken har jag placerad i knäet, får se hur det går men vi fick en bra start.
Fingerdockorna hade vi också med och hon kom ihåg att Lejonet heter Carla:)
Två fina markeringar och uppletande av mobilen hann vi med och lite skoj med agilitytunneln- på tibbevis såklart, jag skickade henne från ena hållet, var på hon gick runt och igenom från det andra.
En ny aktiveringsleksak fanns också, en modell som gungade till baka när man puttar på de.
Carla boxade som ett proffs!
Fröken L sa visserligen att den var gjord för stora vovvar men sånt bryr sig inte en tibbe om!
En särdeles trevlig kväll med goda vänner!

Vi har haft fint besök!

I torsdags var varghundsväninnan med sin matte på besök hos oss. En mycket stolt och nöjd Carla visade fröken Imra runt grannskapet. Härligt väder och lite månsken gjorde att vi kunde ta vägen över kullarna. Imra fick ett glädjefnatt och bockade runt som en tok. C var på jobbhumör och avverkade rallyövningar i flygande fläng, ibland alla på en gång! Bra tyckte hon i alla fall att hon var :)
När I bockat ifrån sig det värsta blev det lite arbete även för henne. Vi mötte även en setter som av den storögda minen att döma aldrig sett en varghund :) Ett mycket bra möte blev det i alla fall.
Igår tyckte dock inte prinsessan att det var lika kul att gå ut, hon blängde surt på mig och önskade nog att hon hade haft längre ben. I morse kom vi halvvägs men fick vända pga blank-is. Dags att plocka fram mina ice-bugs...
Idag tar vi en vilodag och myser i soffan, kanske blir det några avsnitt av "Vita huset" eller så blir det fler sidor av "Faust".
Lite glest mellan inläggen har det blivit, jag har nämligen en ond axel som blir sämre av för mycket tid vid datorn så jag får begränsa lite. Hoppas på att behandlingen kommer att hjälpa så att det blir bättre snart.

Exakt så är det med tibbar ;)

"Livet är som att cykla, för att hålla balansen måste du fortsätta framåt."
Albert Einstein

Nu när jag har fått en egen fäll...

att ligga på i soffan, då blev HELA soffan skön att sova på, tänka sig! Igår lät jag matte få en linjalsbredd av sängen att sova på och även motsvarande mängd täcke... vintertäcket är ju så mjukt och fluffigt att sova på. I gengäld pysslar jag om mattes onda armbåge på kvällen, det tycker jag är snällt!

Adventsfint...

Carlas fina kudde...

å mattes!

har prinsessan fått i sin myshörna, med ett specialbeställt örngott. Tibben är ju inte alltid så nöjd med nymodigheter men detta gick hem :) Förra veckan unnade vi oss några extra dagars ledighet och passade på att ta en sväng till Norra Berget med Carlas killkompis, vovvarna fick fnatta runt lite och matte passade på att inhandla lite delikatesser i vinfabriken.
Det är ganska skönt med lite semester denna mörka årstid, att hinna med hundpromenader i dagsljus gör att man piggnar till. Snart är det också dags för en träning med järngänget, det ser jag fram emot då jag behöver lite inspiration! Ibland har jag lite dåligt samvete för att jag inte har gjort nåt vettigt med C på ett tag men om jag tänker efter lite så gör vi ju det mesta tillsammans så en lugnare period är väl ok antar jag.

Frågade om tibben ville gå ut i morse, svar enligt ovan;) Ut måste hon ju i vilket fall så det blev på med regnjackan men efter en pallnit utanför dörren och inte så lite övertalning från min sida klarades morgontoaletten av på närmsta gräsplätt, därefter togs tjurigaste tibbeminen på och lilla fröken gick hem. Kan väl tycka att hon är ganska klok med tanke på vädret.

Igår åkte vi på visit till varghundsväninnan som flyttat till nytt hus. F med matte var också med.
Vi tog en promenad  och tittade på hästar (de var väldigt nyfikna på oss också), lite hundmötesträning hann vi också med. Undrar bara vad grannarna tänkte när vi knatade fram och tillbaka? Därefter blev det husesyn och fika
Tibben godkände helt klart väninnans nya bostad och tog en liten tupplur på hussens fot :)
Mimran tog besöket med ro och verkade tycka att det var ganska trevligt att vännerna kom på besök.

Så sant, så sant!
Dessutom en favoritserie :)

Vi har träffat en livs levande

  Scooby Doo, nämligen varghundsväninnans nya kille. Vi träffade honom efter fikakvällen i tisdags. En härlig grand danois-kille. Carla konstaterade lugnt att han var ohyggligt stor men snäll. Lite skoj att se då hon ju inte tycker att det är helt kul med stora vovvar i vanliga fall.
Med sitt något seriefigurs-lika kroppsspråk måste han ha skickat ut en bra energi för tibben var helnöjd med att gå på promenad med sina stora vänner, helst ville hon gå först såklart!
Hon har helt missat detta med att matte skaffat sig en liten hund för att slippa älga på med sju-mila kliv.
Uppenbart kan man kompensera brist i steglängd genom att öka på antalet steg :)
Vill minnas en domare som nyligen tyckte att hon behövde mera driv, tror inte det faktiskt.
Själv har jag också ägnat mig åt aktiviteter utan hund. Äntligen har jag fått se "Mysteriet Myrna Vep" igen. Vansinnigt roligt och framför allt han som spelar den kvinnliga huvudrollen(jodå) imponerar.
Jag har sett föreställningen förut och har väntat länge på att se om den. Eftersom pjäsen bygger en hel del på referenser till populärkultur och aktuella händelser så är ju denna uppsättning ganska annorlunda men jag blev mycket nöjd även denna gång!

Ja, den frågan ställer tibben ofta...