Vi har träffat en livs levande

  Scooby Doo, nämligen varghundsväninnans nya kille. Vi träffade honom efter fikakvällen i tisdags. En härlig grand danois-kille. Carla konstaterade lugnt att han var ohyggligt stor men snäll. Lite skoj att se då hon ju inte tycker att det är helt kul med stora vovvar i vanliga fall.
Med sitt något seriefigurs-lika kroppsspråk måste han ha skickat ut en bra energi för tibben var helnöjd med att gå på promenad med sina stora vänner, helst ville hon gå först såklart!
Hon har helt missat detta med att matte skaffat sig en liten hund för att slippa älga på med sju-mila kliv.
Uppenbart kan man kompensera brist i steglängd genom att öka på antalet steg :)
Vill minnas en domare som nyligen tyckte att hon behövde mera driv, tror inte det faktiskt.
Själv har jag också ägnat mig åt aktiviteter utan hund. Äntligen har jag fått se "Mysteriet Myrna Vep" igen. Vansinnigt roligt och framför allt han som spelar den kvinnliga huvudrollen(jodå) imponerar.
Jag har sett föreställningen förut och har väntat länge på att se om den. Eftersom pjäsen bygger en hel del på referenser till populärkultur och aktuella händelser så är ju denna uppsättning ganska annorlunda men jag blev mycket nöjd även denna gång!