Promenos

"Det är inte alltid jag som går ut med hunden. Vi turas om, ibland är det hunden som går ut med mig"
Ett citat som stämmer väl in om man har en tibbe!
Vi har ju ofta sällskap av våra vänner när vi promenerar och det är alltid roligt men ibland är det också väldigt skönt när det bara är vi två.
Igår gick vi till skogsdungen nära där vi bor. Där har vi inte varit på hela vintern så det var extra mycket att lukta på och undersöka. Carla fick ta det i sin takt då vi hade gott om tid på oss. I vanlig ordning krävde fröken ett karamellträd. Ett extra klurigt denna gång, det blev mycket balans och stretching innan hon kom åt godbitarna.
Vintern hade gått rätt hårt fram i dungen så det fanns en hel del stockar att balansera på och hoppa över.
Jag provade(efter tips från Fröken L) att sätta kopplet i en av de övre ringarna på selen för att göra det lite tydligare för henne att hon ska gå före och det fungerade bra. Jag kunde också skicka henne där det inte fanns någon stig och hon hittade en bra väg. Jag upptäckte också att smackningar var en bra signal till henne att fortsätta framåt. Antagligen har jag gjort så tidigare utan att tänka på det och hon har lärt sig vad det betyder.
Vi avslutade promenaden med att sätta oss på en bänk och äta lördagsgodis.
Kvällspromenad blev det däremot ingen, prinsessan tyckte att jag var värsta djurplågaren som tvingade henne att kissa ute i regnet och pinnade bestämt hemåt så fort det bara gick!
Idag vilar vi oss i form inför morgondagens spår och sök.
Det kan ha varit första gången nånsin som jag en fredag har sagt"Jippi! snart är det måndag"
Antagligen är man inte riktigt klok...

Ingen kamera med igår så det får bli en gammal bild.