Betydelsen av en vanlig (ovanlig) liten hund...

efter att ha träffat terapihundsgänget samt läst en hel del artiklar kring all nytta som terapihundar gör i vård, skolor och fängelser har jag funderat en del över vilken nytta en alldeles vanlig hund gör.
I synnerhet efter att ha "råkat ut" för en del märkliga bemötanden senaste veckorna.
Man skulle kunna tro, med tanke på att vi faktiskt lever på 2000-talet, att människor borde ha förstått att vi liksom hundar finns i alla storlekar, färger, former och utföranden. Hundar vet detta både när det gäller människor och hundar. Men ibland undrar jag om människor förstått detta?
Att fördomar inte finns är nog den största fördomen, fortfarande möter jag människor som stirrar, fäller dumma kommentarer eller helt enkelt låtsas att de inte ser mig.
De allra flesta gör det så klart inte men de som gör det märks även om jag är så pass "härdad" att jag själv knappt reagerar på det längre. Kompisar som jag har med mig brukar känna av detta desto mer.
Även om jag försöker att inte bry mig så kräver det väldigt mycket energi för att hantera denna verklighet och det är här betydelsen av en vanlig liten hund kommer in.

I Carlas värld så är jag normal medan fjortisar i klackeskor gärna stirras ut.
De dagar jag känner att jag inte har energi eller tillräckligt tjock hud för att möta folks blickar och kommentarer så finns det ändå ett skäl att ta sig ut.

När Carla är med möts jag i princip aldrig av konstigheter, då hamnar fokus på henne i stället.
En ypperlig ingång till samtal är ju att hälsa på en liten hund. Det är också ett bra ställe att fästa blicken när någon försöker att inte stirra så...

Jag känner mig mest som mig själv när hon är med och jag är fullständigt trygg i min identitet som "hundmänniska". För Carlas skull (och min) gör jag saker som inte hade varit möjligt bara för några år sen. Lyckan som lyser i hennes ögon när vi är i skogen och jobbar är lönen för alla timmar av träning och alla nålstick som krävs för att kroppen ska hålla för våra äventyr.

Tack vare 5 kg ren glädje har jag träffat många fantastiska människor i vars sällskap jag aldrig någonsin känner mig annorlunda eller att jag inte hänger med.
När vi umgås med hjärngänget  gör vi det på samma villkor och gör samma saker men vi gör det på vårt sätt, Carla och jag liksom alla andra i gruppen. Hundarna är olika, människorna är olika men vi är ändå lika!

Från rullstol till vandringskängor, så sammanfattas betydelsen av en alldeles vanlig, ovanlig liten hund!

Vänner och vårkänslor...

Tidigare i veckan träffades (nästan) hela hjärngänget för att hitta på något skoj och träna lite tillsammans. Denna gång utan fröken L. Det blev en aktiv promenad runr ryggis.
Jag kan inte låta bli att imponeras av att 6 hundar kan funka så bra ihop. Samtliga var tysta och lugna och även om det förekom lite bustankar så var det en tämligen prydlig promenad som företogs.
Kul att vi kommit oss för att träffas även utanför "organiserad verksamhet". Vi ser fram emot fler träffar.
Fröken C verkar ha vårkänslor och leker mycket, både med sina arbetskamrater och när vi är ute.
Den tidiga barmarken ger bra träningsmöjligheter och igår blev det inkallning och kontaktövningar i långlina. Leklusten hos prinsessan ger många möjligheter till belöning. Extra glad blev jag när hon trots svår störning bestående av väldigt stilig hundgosse valde att följa med mig istället.
Idag blev det en längdmässigt sett kort promenad. I tid blev det desto längre då det blev en himla massa bus, en hel del spaning och lite meditation :)

Balkongspaning efter morgonpromenad

i lina får liten tibbe ordentligt med rörelsefrihet

vantbus avbryts av nåt intressant att spana på

Lite hjärngympa krävs för att hitta tillbaka utan trassel på linan...

Vårsäsongen är igång!

Efter en höst med ganska låg träningsmotivation har vi kommit igång igen. I veckan träffades hjärngänget för ett träningstillfälle med bla nosdiskriminering och rulleträning.
Otroligt duktiga hundar som trots att det var länge sen vi alla träffades var väldigt tysta och lugna.
Det var ganska länge sen vi gjorde nåt riktigt nosjobb men takterna satt i och C markerade väldigt tydligt. Rulleträningen satt också bra och prinsessan var riktigt modig och vågade sig på att gå runt hörnet för att hämta rullen. Inför den här säsongen hoppas vi kunna komma till lite mer finlir när det gäller träningen. Nu är det dags för mig att skärpa till mig lite. Förhoppningsvis kan vi också starta ute tidigare i år. Åtminstone om man ska döma efter den lilla mängd snö som finns kvar i skogen.
Idag har vi hunnit med en hundfika på hundens hus och senare i veckan väntar fler övningar med hjärngänget- positiv energi i kvadrat!

Skogspromenad förra helgen

Barmark i skogen 9 mars!

äntligen helg!

Extra skönt med helg. Igår hann vi med ett riktigt bra arbetspass. Både gömma nyckel, hämta rulle och ett karamellträd hann vi med. Tanken förutom bra träning var att tibben skulle sova gott medan matte roade sig på konsert. Extra varmt i hjärtat blev jag när Carla agerade nattjour och drog av strumpor mitt i natten. Ob-tillägg i form av en liten nattkaka delades ut till prinsessans förtjusning. Idag stod korvgrillning på schemat men vi fick skjuta på det pga blåst. Istället blev det en promenad runt norra berget. Två glada hundar tyckte att det var väldigt kul att komma ut i skogen. Själv tycker jag att det är skönt att vara riktigt mör i kroppen. Nu snarkas det gott i soffhörnet. Själv återvänder jag till min bok.