Ingen blyg viol...

Nu har hon flyttat hem till oss, lilla Reidun! jag vet inte om jag har dåligt minne men jag kan inte påminna mig om att Carla var så här busig!?
Epitetet vilda bebin passar utmärkt. Vi har haft fullt upp och jag önskar mig både ögon i nacken och ett par extra armar. Carla är än så länge lite skeptisk till det hela. Lillan är väldigt charmig och mysig.
Det bli spännande att följa utvecklingen. Än så länge kan jag se att hon verkar ha ett bra språk och hon är väldigt nyfiken, hon kan bli rädd men undersöker alltid det hon blivit rädd för.
Nu ska vi bara hitta till fungerande rutiner. I ärlighetens namn känner jag mig något ringrostig på valpfronten.

På bättringsvägen!

Carla börjar bli sitt vanliga jag, om än lite emlig då hon börjat löpa. Hon verkar dock pigg och kry och har inte visat några tecken på fortsatta bekymmer med kissningen.
Dietmaten slinker ner utan bekymmer och det märks på energinivån att hon inte fått gå några längre promenader. Idag blev jag till min glädje uppringd av Djursjukhuset som ville följa upp hur hon mådde. Jättehärligt att känna att det bryr sig även efteråt.
Ärret verkar läka jättefint och är faktiskt finare än min egna ;)
Nu hoppas vi att det fortsätter på samma sätt och att vi slipper fortsatta bekymmer.
Vi väntar och längtar efter att snart få hämta hem "lillasyster"
Vi har en spännande tid framför oss. Det är väldigt länge sedan jag hade två hundar och ännu längre sedan jag hade en vuxen hund och en valp.
Lite av en dröm som går i uppfyllelse snart :)

Eftersom jag inte vet ännu vilken valp jag får hem får en liten Carla illustrera det hela ;)