På sista träffen med hjärngänget pratade vi mycket om att fokus och rätt känsla.
Det har jag försökt plocka med mig när vi är ute.
I hundmöten försöker jag att jobba med rätt känsla istället för rätt beteende.
Det är helt magiskt vilken skillnad det har blivit på bara en vecka.
Även om det fortfarande kan bli lite stök så är känslan mycket lugnare, vi har klarat rätt svåra möten utan alltför hög stressnivå.
Det är så kul att bara säga "det här kan ju vi", släppa ner axlarna och gå vidare i stället för att vi båda blir stressade över den inre filmen på vad som kan hända.
Actionrullen är numera utbytt mot feelgood med soundtrack a´la Bollywood.
Även om vi får ett kasst möte försöker jag skapa ett lugn innan vi fortsätter vidare.
Reidun börjar bli riktigt städad också och kan faktiskt ha alla fyra tassar i marken ibland.
Påhittig som få är hon och ser inga hinder utan bara problem som ska lösas.
Förra helgen vet jag bestämt att jag lämnade henne bakom kompostgaller i sovrummet när jag skulle ut för människobeteende med hjärngänget. Hon viftade glatt på svansen i hallen när jag kom hem men kompostgallret satt stabilt där det skulle :)
Carla å sin sida börjar äntligen bli sitt gamla jag efter alla turer hos veterinären och fnattar loss i riktiga tibbeknäppar med jämna och ojämna mellanrum.
Vi håller tummarna för att turen har vänt och ser fram emot en härlig vår med mååånga utflykter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar