Betydelsen av en vanlig (ovanlig) liten hund...

efter att ha träffat terapihundsgänget samt läst en hel del artiklar kring all nytta som terapihundar gör i vård, skolor och fängelser har jag funderat en del över vilken nytta en alldeles vanlig hund gör.
I synnerhet efter att ha "råkat ut" för en del märkliga bemötanden senaste veckorna.
Man skulle kunna tro, med tanke på att vi faktiskt lever på 2000-talet, att människor borde ha förstått att vi liksom hundar finns i alla storlekar, färger, former och utföranden. Hundar vet detta både när det gäller människor och hundar. Men ibland undrar jag om människor förstått detta?
Att fördomar inte finns är nog den största fördomen, fortfarande möter jag människor som stirrar, fäller dumma kommentarer eller helt enkelt låtsas att de inte ser mig.
De allra flesta gör det så klart inte men de som gör det märks även om jag är så pass "härdad" att jag själv knappt reagerar på det längre. Kompisar som jag har med mig brukar känna av detta desto mer.
Även om jag försöker att inte bry mig så kräver det väldigt mycket energi för att hantera denna verklighet och det är här betydelsen av en vanlig liten hund kommer in.

I Carlas värld så är jag normal medan fjortisar i klackeskor gärna stirras ut.
De dagar jag känner att jag inte har energi eller tillräckligt tjock hud för att möta folks blickar och kommentarer så finns det ändå ett skäl att ta sig ut.

När Carla är med möts jag i princip aldrig av konstigheter, då hamnar fokus på henne i stället.
En ypperlig ingång till samtal är ju att hälsa på en liten hund. Det är också ett bra ställe att fästa blicken när någon försöker att inte stirra så...

Jag känner mig mest som mig själv när hon är med och jag är fullständigt trygg i min identitet som "hundmänniska". För Carlas skull (och min) gör jag saker som inte hade varit möjligt bara för några år sen. Lyckan som lyser i hennes ögon när vi är i skogen och jobbar är lönen för alla timmar av träning och alla nålstick som krävs för att kroppen ska hålla för våra äventyr.

Tack vare 5 kg ren glädje har jag träffat många fantastiska människor i vars sällskap jag aldrig någonsin känner mig annorlunda eller att jag inte hänger med.
När vi umgås med hjärngänget  gör vi det på samma villkor och gör samma saker men vi gör det på vårt sätt, Carla och jag liksom alla andra i gruppen. Hundarna är olika, människorna är olika men vi är ändå lika!

Från rullstol till vandringskängor, så sammanfattas betydelsen av en alldeles vanlig, ovanlig liten hund!